vad ska jag skriva ?
jag tror på det sista och första.
Eller allihopa, jag känner verkligen så.
Jag mår URK just nu och jag vill bara hem till mamma (det vill jag jämt så fort det är nått dåligt, haha). Jag vet inte direkt vad det är för fel just nu, men något är det. Eller egentligen så vet jag.
Han har ju vart borta way to long och äntligen så kom han hem igår morse klockan 3 (som jag redan skrivit i tidigare inlägg).
Gårdagen tillbringades på jobbet och sen valpkurs & sen vänta på att kalrn skulle komma hem.
vid 22 var vi hemma och 22.30 blev det sängen och ZzzZz.
Under denna halvtimme vi var hemma så skulle han sätta sig vid datorn och leta rätt på en låt som han hört i England, JÄÄÄJ säger jag som blir överlycklig för att få höra en låt ( IRONI ). Jag satt bara tyst och kollade in i väggen. Liksom, han kunde inte vara med mig utan han måsta leta rätt på låten.
Mycket vi umgicks, NEJ!
Typ samma visa idag igen fast nu är vi hemma betydligt mycket längre eller tidigare på kvällen då.
Vi skulle ha myskväll, kolla på film, tända ljus och ganska smaska på en gobit. Men gud vad fel jag hade. Nu sitter jag vid en dator och han vid en annan och jag är så jävla SUR.
riktigt jävla sur.
Och det mesta handlar om en kurs som både han och jag skulle gå. Men nu ska han gå och tydligen så var jag bortglömd på den kursen. Jäj, jag bliver så glader (hate this).
Liksom, han glömer bort mig och vill inte hitta på saker med mig. Då m å s t e ju jag vara en dålig flickvän som inte kan få hans uppmärksamhet. Inte ens lite respekt ger han mig!
Fan, nu blev det ett argt inlägg igen
hur många gånger har inte vi sagt till våra pojkvänner att inte vara som de är? Säg mig?! Många gånger, vi har sagt det så mycket att de inte ens lyssnar längre. Det är jobbigt och ha förhållande.. det är inte en lek. Tyvärr så är man så kär och fast att.. man får helt enkelt leva med det tills man snart inte orkar och bara säger hejdå. Jag förstår att du tycker att det är svårt. SÅnt i livet, man kan aldrig ha det bra till 100% .. as tråkigt :///
Svar; haha okej x)
Aa precis. Men de tänker aldrig på vad vi gör åt dem.. som är bra.. och aldrig på vad dem gör mot oss som är dumt. Utan endast vad vi gör mot dem som är dumt. fattar du ? :) haha! Killar är ett svårt ämne som endast de riktigt erfarna och de som tänker mycket förnuftet.. endast de klarar sig lagom.
Usch vad jobbigt. Hoppas det löser sig!
svar: haha ja mina klänningar är inte så bättre dom heller ;D
haha okej xD
Men tack så mkt sötnos!
Han är värd allt fint i världen och jag är inget fint. :P
Karlar, karlar, karlar. Tyvärr är det ingen ursäkt men ofta är det förklaringen - dom är helt enkelt karlar. I början är allt spännande och mysigt. Dom tar initiativ och VILL också mysa. Underbart är det, tills att det blir vardag, då är det helt enkelt inte lika spännande igen. Tyvärr är det också så att ju mer man själv vill, desto mindre vill han - för dom ser det som tvång och tjat. Om du orkar, spela tillbaka med samma mynt och va lite "loj" du också - då kanske han börjar fundera på varför du inte vill mysa, som du alltid vill. Nu har jag inte följt din blogg tidigare utan halkade in på den idag - så jag vet inte hur länge ni varit tillsammans eller hur ni har det i ert förhållande. MEN jag har haft ett förhållande i 5 år och det har varit upp och ner och jag känner mig mer än väl igen mig i det du förklarar. Jag tröttnar till slut på att vara den enda som vill mysa och då vill inte jag heller. Då helt plötsligt undrar han varför inte jag vill längre. Men du ska inte acceptera att behöva kliva tillbaka JÄMT, då är han inte den du ska vara med - man måste både ge och ta. Oj, vad långt - men jag blir lätt engagerad i förhållande frågor.. Hoppas du mår bättre!
