Jag bara velar, velar & velar. Karln har alltid sagt att jag inte får köpa mig en systemkamera för vi har inte det bästa ställt jämt. Men jag har ju inte tänkt använda mig av dom pengarna utan av andra pengar som inte rör oss utan bara mig.
Och jag har bara blivit mer och mer "VILLHAVILLHA" när han sagt "nej du får inte köpa" (låter som en morsa, jag vet).
Men nu när han äntligen sagt ja så känner jag mig tom. Jag har ingen strävan att köpa den dära jävla kameran nå mer. Men samtidigt, jag vet ju att jag kommer ha skit kul med den. (haha låter helt cp)
Knäppa ,äntligen, snygga kort.

Jag har ju då kollat på lite olika kameror. Som några olympus (e-420, e-510), några nikon och några canon.
Den jag mest velat ha är ju olympus e-420 men den finns inte i butiken.
So, what to do?!
Ingen jävla fucking aning.
Jag vill åka in och ta den jag vill ha. men, räcker pengarna då? tänk om den billigaste är skit ful? haha jag vill inte ha en ful. (bortskämd, jag vet)

Får väl se hur det blir, men jag måste ju få tag på JO först. Så han kan hjälpa mig, jag kan ju inte detta själv och min karl är ju inte ett skvatt intresserad.
fan klockan är ju halv 1! Detta suger hårig-pung-påse.